Bitbock
Spondylis buprestoides (Linnaeus, 1758)

Texter: Stanislav Snäll CC-BY


Klassificering

(Endast en art i släkte Spondylis.)
Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Liknande taxa

Lätt att känna igen på den avlånga cylindriska kroppsformen, dess svarta färg och korta antenner. Det finns inga närbesläktade arter som man kan förväxla den med.

Beskrivning

12-25 mm. Avlång, robust och cylindriskt byggd skalbagge. Färgen är djupt svart, nästan helt matt, ibland med svag glans. Antennerna är korta och når maximalt till täckvingarnas bas. Käkarna är mycket kraftiga och deras bas är grovt punkterad. Huvudet är lika eller nästan lika brett som halsskölden. Huvud och halssköld tätt punkterade. Täckvingarna är grovt och tätt punkterade med två olika punktstorlekar. Ytan mellan de grova och djupa punkterna har en finare punktur. På varje täckvinge finns 2 eller 3, mer eller mindre tydliga, längsribbor. Benen är korta och kraftiga, skenben har små ojämna taggar på utsidan.

Biologi

Bitbockens larver utvecklas i döda tallar och tallstubbar. Den söker sig gärna till varma och torra hällmarker. Larven börjar gnaga gångar under barken för att senare gå in i veden, nästan alltid i de nedre delarna av träden. Den föredrar stående döda träd och kraftiga stubbar i ljusa och varma skogsområden. Efter 2-3 års gnagande i veden, förpuppas larven under försommaren. Puppkammaren finns nära stammens yta och larven har förberett en utgång ända fram till trädets yttersta skikt. Skalbaggen kan påträffas under juli månad då den gärna flyger under varma soliga dagar och letar efter lämpliga döda tallar. På nätterna kan man hitta skalbaggar krypande på trädstammar.

Utbredning

Bitbocken förekommer vanligt i södra delar av landet, överallt där det finns lämpliga lokaler med döda tallar eller tallstubbar. Den är dock värmekrävande och i Sverige har den som nordligast nått Värmland och Hälsingland.

Mediafiler på webben
Läs mer